Inlägg publicerade under kategorin Jag

Av Jenny - 14 augusti 2011 15:41

Det är sårande när en vänskap är över, och den ena partnern inte ens vet om det. Har en gammal vän som det kan g många månader utan att hon hör av sig, när hon väl gör det vill hon ha något/låna något eller ha skjuts någonstans. Ibland lägger hon in något så som "vi får höras snart och ta en fika eller en öl", men om man hör av sig angående nämnda fika/öl har har hon inte tid eller ingen lust eller ork.

   För någon månad sedan hörde jag att hon och hennes fästman hade problem efter att hon varit otrogen mot honom. Borde ju inte ha visat sympati för henne egentligen för att det var ju hon själv som satt sig i situationen, men jag var orolig för henne så jag skickade ett privat meddelande till henne på facebook för att kolla hur det var med henne. Fortfarande inte fått något svar.

   Nyss ringde hon Johan och ville låna en DVD-brännare. Han hade ingen så hon sa bara "OK, tack ändå, ha det bra" och så var det med det. Inte hört från henne alls på tre månader.


Jag är arg och ledsen och vet inte riktigt vad jag ska göra. För jag tror helt allvarligt att hon inte själv vet om eller förstår att hon är en sjukt dålig "vän".

ANNONS
Av Jenny - 4 augusti 2011 20:17

Häromkvällen, då Johan och jag var på en lokal badstrand för ett kvällsdopp, såg jag ett gäng tjejer i 18-20årsåldern som fnittrade och pratade med ett gäng killar i deras ålder som spelade volleyboll med bara överkroppar. Och det slog mig. Jag har missat så mycket!

   Från 19-22 undefär hade jag näst intill inget socialt liv alls. Jag led av en djup deppression och spenderade majoriteten av de åren i mitt rum. Åren innan dess hade jag så fruktansvärt dåligt självförtroende att jag inte vågade leva som jag borde gjort. När jag var 17 hade jag en pojkvän under en kort period, som utnyttjade mig och dumpade mig. Dejtade sedan en annan kille strax därpå som visade sig dejta två andra tjejer samtidigt i Göteborg.

   När jag var 22 flyttade jag hemifrån och mådde mycket bättre. Året efter träffade jag Johan, den bästa människan i världen. Jag kämpade emot känslorna eftersom jag fortfarande, efter så många år, var livrädd att falla för honom och bli sårad. Men det var oundvikligt. Föll som en fura, och vi har nu varit tillsammans i drygt två år, bott tillsammans i ett och ett halvt år.

   Ibland kan jag känna att jag missat för mycket, att jag inte gjort tillräkligt många misstag. Ska mitt första riktiga förhållande leda till äktenskap och barn? Det låter konstigt, eller hur?

   Men det känns rätt. Kan inte tänka mig att leva utan Johan och jag kan inte tänka mig att dela mitt liv med någon annan än honom. Han är min pusselbit.


I de här banorna har mina tankar gått i ett par dagar nu. Men så idag så kom jag att tänka på hur nytt det där är, att man "ska" göra misstag. Att man "ska" supa sig för full och ligga med någon man ångrar dagen efter minst en gång i livet. Men om vi tar min mormor till exempel: hon träffade min morfar när hon var 16 år gammal. De gifte sig när hon var 21 år gammal och var sedan gifta i 63 år fram tills morfar gick bort 2007. På den tiden då de träffades (sent 1930-tal) så såg idealen så annorlunda ut vad gällde förhållanden och hur man skulle leva.


Vad tycker ni? Alla mina tre-fyra läsare ;)

ANNONS
Av Jenny - 3 augusti 2011 16:12

Jag har kommit på vad som är boven i dramat vad gäller min övervikt:

   Jag älskar att äta!

   Har jag tråkigt tänker jag på mat. Och har jag börjat äta något som är riktigt gott så vill jag fortsätta äta tills jag inte orkar mer. Det har varit det svåraste med viktnedgången. Att äta mindre portioner, att bestämma innan hur mycket jag får äta och sedan stanna där.


Vad är eran största utmaning vad gäller att sköta hälsan?

Av Jenny - 1 augusti 2011 13:53

Sedan promenaden/joggingturen i torsdags har jag haft ont lång ner i ryggen, neråt svanskotan till. Har tänkt att det bästa vore att vila nu, att låta bli träningen åtminstone ett par dagar och se ifall det blir bättre av sig självt.

   Det gör mig både arg och ledsen att jag inte kan träna som jag vill, har ju blivit så beroende av att se resultat på vågen varje fredag.


Uppdatering

Ha!! Läste på sjukvårdsrådgivningens hemsida att man SKA fortsätta träna som vanligt, om man klarar av det, för att vila faktiskt kan göra besvären värre!

På med sportbehån och de urtvättade leggingsen, nu ska jag träna!   

Av Jenny - 29 juli 2011 08:20

Den senaste veckan har jag gått ner 2,1 kilo!! Dessutom förlorat två cm runt midjan, och 1,5 cm runt stussen. Wooohooo!! Kan inte ta bystmåttet för den BH jag brukar använda då hänger på tork, så det får bli en annan dag.

Av Jenny - 28 juli 2011 12:16

Ville bara tillägga att mitt bystmått har legat stadigt på 122 cm sedan mitten av juni! Skönt tycker jag nu, för med tanke på hur stor och tung byst jag har så är risken att de blir jättehängiga om de minskar för snabbt.

   Jag har gått ner sex kilo sedan jag köpte vågen, och antagligen minst tre-fyra kilo innan dess, men min byst har inte blivit mindre alls, fyller fortfarande ut kuporna, den enda som har hänt är att jag fått sy in BHn runt om. Jag har alltså gått från en 85F till en 80G. Känns helt sjukt.  


Nu ska jag ställa mig och diska, sedan ska jag dammsuga. Duktiga jag! *klappar mig själv på axeln*

Av Jenny - 28 juli 2011 11:43

Bra att jag valde den varmaste dagen på flera veckor att ta en långpromenad på. Drygt 4 kilometer på ca 35 minuter. Hejja mig! Jääädrar vilket skoskav jag fick på högra foten! Dessutom måste skoskavsblåsan spruckit på hemvägen. Jag är lite impinerad av mig själv ändå, lyckas skava fram en skoskavsblåsa ca 2cm x 1,5cm stor, och sedan skava hål på den, allt på bara drygt en halvtimme.

   Imorgon får det bli barfotaträning här hemma, kan inte ta på mig ett bar skor nu. Aj!


Tänkte vara modig att skriva ut min vikt!

   Som bekant så ägde inte jag någon våg när jag började "mitt nya liv" den 16 maj. Då låg mitt midjemått på 106 cm. Den 26 juni vägde jag 98,6 kg och hade ett midjemått på 99 cm. Alltså 7 cm mindre i midjen, vilket måste betyda att min vikt låg över 100 kilos-strecket när jag började! Den 1 juli låg min vikt på 95,1 kg, och midjemåttet var 95,5. Den 8 juli vägde jag 94,4 kg och midjemåttet var 96 cm. Den 15 juli låg både vikt och mått på precis samma som veckan innan, hade legat hemma och vilat bort en urinvägsinfektion - alltså inte kunnat träna.

   Slutligen, förra fredagen, låg viktenpå 93,5 kg och midjemåttet var 94,5 cm. Imorgon är det fredag igen och dags för en uppdatering. Den här veckan har jag varit jätteduktig så jag hoppas på fortsatt bra resultat.

Av Jenny - 22 juli 2011 14:47

Sedan förra veckan har jag gått ner exakt ett kilo, 1,5 cm runt midjan och en halv cm runt stussen. Det går långsamt framåt/nedåt.  


   

(bild tagen från Google)

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2014
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Bloggvänner

Gästboken


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se