Direktlänk till inlägg 4 augusti 2011

Förlorade år

Av Jenny - 4 augusti 2011 20:17

Häromkvällen, då Johan och jag var på en lokal badstrand för ett kvällsdopp, såg jag ett gäng tjejer i 18-20årsåldern som fnittrade och pratade med ett gäng killar i deras ålder som spelade volleyboll med bara överkroppar. Och det slog mig. Jag har missat så mycket!

   Från 19-22 undefär hade jag näst intill inget socialt liv alls. Jag led av en djup deppression och spenderade majoriteten av de åren i mitt rum. Åren innan dess hade jag så fruktansvärt dåligt självförtroende att jag inte vågade leva som jag borde gjort. När jag var 17 hade jag en pojkvän under en kort period, som utnyttjade mig och dumpade mig. Dejtade sedan en annan kille strax därpå som visade sig dejta två andra tjejer samtidigt i Göteborg.

   När jag var 22 flyttade jag hemifrån och mådde mycket bättre. Året efter träffade jag Johan, den bästa människan i världen. Jag kämpade emot känslorna eftersom jag fortfarande, efter så många år, var livrädd att falla för honom och bli sårad. Men det var oundvikligt. Föll som en fura, och vi har nu varit tillsammans i drygt två år, bott tillsammans i ett och ett halvt år.

   Ibland kan jag känna att jag missat för mycket, att jag inte gjort tillräkligt många misstag. Ska mitt första riktiga förhållande leda till äktenskap och barn? Det låter konstigt, eller hur?

   Men det känns rätt. Kan inte tänka mig att leva utan Johan och jag kan inte tänka mig att dela mitt liv med någon annan än honom. Han är min pusselbit.


I de här banorna har mina tankar gått i ett par dagar nu. Men så idag så kom jag att tänka på hur nytt det där är, att man "ska" göra misstag. Att man "ska" supa sig för full och ligga med någon man ångrar dagen efter minst en gång i livet. Men om vi tar min mormor till exempel: hon träffade min morfar när hon var 16 år gammal. De gifte sig när hon var 21 år gammal och var sedan gifta i 63 år fram tills morfar gick bort 2007. På den tiden då de träffades (sent 1930-tal) så såg idealen så annorlunda ut vad gällde förhållanden och hur man skulle leva.


Vad tycker ni? Alla mina tre-fyra läsare ;)

 
 
Vivi

Vivi

5 augusti 2011 08:28

Vilket bra ämne du tar upp, det finns ju faktiskt rätt många där ute som ångrar att de inte har festat mer eller rest mer eller tog den där utbildningen... men det enda man kan göra med det förflutna är att lära från det, man kan ju aldrig gå tillbaka!
Det finns många som träffar sin livspartner tidigt & vissa som gör slut bara för att de tror att det är för tidigt och sedan letar resten av livet för att finna det man än gång haft, det ni verkar ha ! :)

http://www.missvivis.se

 
Johanna

Johanna

5 augusti 2011 10:46

Vilket rörande inlägg!

Och det är väl klart dessa tankarna dyker upp och man funderar kring det. Även om du känner du kanske känner du missat en del när du inte mådde bra och sedan träffade din sambo. Så betyder inte det att du nu kan festa och ha kul ändå, i alla fall den biten.

Min bästa vän träffa med sin man när de var 16 och hon kan med ibland säga hon skulle velat testa och vara med någon annan, men hon skulle inte vilja byta ut sitt liv för fem öre :)

http://lifeofjohanna.bloggplatsen.se

Jenny

5 augusti 2011 12:09

Tack för kommenbtaren! :)
Nej som sagt, visst kan jag känna att jag har missat mycket, men jag skulle aldrig byta bort min sambo mot något/någon i världen :)

 
Margita

Margita

5 augusti 2011 18:27

När jag läste ditt inlägg kände jag igen mig själv till en viss del. Jag var också isolerad från omvärlden i tonåren, fast på så vis att jag hela tiden kände mig utanför och skolkade en hel del, var ständigt blyg och vågade "ingenting". Sen hände något i 20-årsålderna. Jag blev arg för att min syster var ihop med en jättefin kille som jag också blev kär i och jag upplevde att "inga" killar föll för mig. Det resulterade i att jag ett tag levde ett ganska "farligt" liv vad gällde män. Flrbindelser med gifta män, "skumma" män osv. Riktigt läskigt tycker jag nu men jag förstår att jag var väldigt osäker då och ville ha bekräftelse.
Att som du ha varit isolerad och deprimerad det har ändå gett dig en erfarenhet som antagligen gjort dig väldigt empatisk och det är en mycket fin egenskap.
Johan verkar vara en mycket fin kille och om det sen leder till barn och äktenskap, det är det ju ingen som vet. Du kan bara leva i nuet egentligen och uppskatta och ta vara på det du har. :)
Glöm inte dig själv i det här, du har rätt att må bra! Jag säger det eftersom jag själv glömde bort det....jag såg till alla andras behov....och rättade mig efter dem. Äsch, vi får träffas snart igen och prata mer!! :) Kommer gärna till Alingsås nån gång! :)

http://sengas.bloggplatsen.se

Jenny

5 augusti 2011 20:05

Ja, det måste vi göra! Bara att höra av dig om/när du vill komma hit, annars kommer vi mer än gärna och hälsar på dig och katterna igen :)
Du har rätt i det du skriver. Jag kan vara leva i nuet och inte oroa mig eller längta för mycket inför framtiden. Jag vet ju inte vad som kommer att hända. Men hoppas kan man ju alltid :)

 
Margita

Margita

5 augusti 2011 22:14

kom ni hit igen mens kattungarna är så där söta, runda och goa!! De leker vilt nu, även med mamma Alice! :)

http://sengas.bloggplatsen.se

Jenny

5 augusti 2011 22:41

Ja det får vi göra! Nu i helgen ska vi åka bort, men Johan har ju semester nu så vi kanske kan komma mitt i veckan?

 
Mira

Mira

7 augusti 2011 13:36

Jag känner igen det där, fast jag har inte kommit så långt som du. Men sen kom jag på en sak, faktumet att jag inte tycker om att festa och väldigt få av mina vänner delar mina intressen, det har också fått mig att känna mig konstig som att det är något fel på mig. Men jag försöker bara accepterar att jag är som jag är och det är gott nog. Ochjag tycker att du är jätte stark som tagit dig ur en depression och börjar bygga upp ditt liv igen!

http://mirabellasawyer.bloggplatsen.se

Jenny

7 augusti 2011 15:40

Hej Mira!
Jag känner igen mig jättemycket i det du säger. Anledningen att jag och min bästa vän inte längre är bästa vänner /faktiskt inte ens vänner) längre var för att jag heööre såg en film eller spelade kort hemma, och hon ville ut och supa så fort tillfälle gavs. Man växer ifran varandra helt enkelt. Jag tror faktiskt att en människa som klarat sigur en depression med livet i behåll har vuxit om sina gamla vänner med hästlängder.

 
Mira

Mira

7 augusti 2011 16:30

Nu för tiden känns det jättekonstigt när jag träffar mina vänner för att jag har inget gemensamt med dom längre, många av dom vill bara festa vissa av dom byter kille var 5 minut och allt som man pratar om är festa, nya killar och hur förjävligt jobbet är medens jag sitter där är glad för att jag har ett jobb, hatar och festa och kan inte få mig själv att lita på någon tillräckligt för att ha ett förhållande. Men det är som du säger vi har gått olika håll i gymnasiet så hade jag så jobbigt med depression att jag hade flera sammanbrott så när jag tog studenten var jag helt utbränd och nu har jag nästan kommit tillbaka helt igen, men jag är inte samma person som jag var innan. Så jag tycker att det är helt fantasikast att du anpassat dig till den du är och litar tillräckligt på någon för att ha ett förhållande, Ger mig hopp ;)

http://mirabellasawyer.bloggplatsen.se

Jenny

7 augusti 2011 17:06

Det finns alltid hopp, Mira. Ge aldrig upp :)
Jag trodde aldrig att jag skulle hitta en så bra man som Johan, dessutom var vi bekanta redan då jag gick i gymnasiet. Tyckte att han var trevlig och skitsnygg redan då, men då var han tillsammans med en av mina gamla vänner. Tänkt att det blev vi två efter så många år i alla fall :)

 
Mira

Mira

7 augusti 2011 17:17

Så kul! Haha jag kommer inte ens ihåg gymnasiet så bra väldigt suddigt tror jag förträngt en massa sen den tiden! Men tack!

http://mirabellasawyer.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jenny - 31 augusti 2014 17:31

Nu var det ju vansinnigt länge sedan jag bloggade. Men från och med imorgon är jag arbetslös igen (i fyra månader, börjar nytt jobb på samma gamla arbetsplats efter årsskiftet) så då har jag en massa tid över och kanna känner mig inspirerad att blo...

Av Jenny - 2 januari 2014 19:08

Nyårslista för år 2013   Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?  Jag fick en visstidsanställning och jag övningskörde   Höll du några av dina nyårslöften? Hade inga, som vanligt.   Blev någon/några av dina vänner föräldrar i ...

Av Jenny - 30 maj 2013 14:55

Åsikter?

Av Jenny - 28 maj 2013 15:33

Här har vi sminkalternativ nr två, ska alltså välja sminkning inför min brors bröllop om mindre än en månad.Åsikter? ...

Av Jenny - 22 maj 2013 09:32

Min bror gifter sig som bekant om en månad, och jag vet inte hur jag ska sminka mig. Har köpt en turkos klänning i spets, och kommer att ha en svart bolero, ett svart bälte och svarta skor. Jag kommer att ha håret utsläppt och lockigt. Jag tänkte a...

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3 4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Bloggvänner

Gästboken


Skapa flashcards