Känner mig så löjlig.

   När jag och Johan träffades levde jag ensam in en etta. Levde på existensminimum och hade nästan inga pengar till nöjen såsom att gå på krogen eller gå på bio. Vad jag älskade att göra då var att stanna hemma, baka, laga mat, pyssla, se på TV/film etc. Jag trivdes med att vara ensam.

   Det tog ett bra tag för mig att vänja mig vid att sova bredvid någon. Jag kunde vakna med ett ryck så fort Johan vände på sig, vaknade av chock över att det var någon annan än jag i min säng.   

   Men nu... Nu är jag lyckligare än någonsin. Jag har vant mig vid att dela lägenhet och nu älskar jag det. Och även om vi inte sitter ihop som med klister (spenderar mycket tid i varsitt rum vid varsin dator t ex) så älskar jag att ha honom hemma på eftermiddagarna, men farmför allt på kvällarna och nätterna.

   Men så i natt är han borta, han har åkt upp till sin syster i Åmål tillsammans med sin bror. Och oj vilket separationsångest jag har haft i flera dagar! Det är sjukt egentligen, han ska bara vara borta tills imorgon eftermiddag men jag kände mig gråtfärdig när han skulle åka. Hur ska jag då klara mig om bandet slår igenom och han ska iväg på turnéer?

    Ikväll längtar jag mer än någonsin på att få hem Heike.   

 

Margita

15 oktober 2010 20:59

Ååh...det är ändå gott att du har någon att längta efter. :) Heike blir säkert ett jättebra sällskap framöver om Johan blir mycket borta. Du får gärna chatta med mig också om du vill...på FB tex...
Heike ligger just nu och sover. Han och bröderna har hållit igång mest hela dan. Nu klättrar de i köksgardinerna så de har jag fått vika upp ;)

http://sengas.bloggplatsen.se

Jenny

15 oktober 2010 21:12

Ja, det är väl så. Det finns ett engelsk ordspråk som går "distanse makes the heart grow fonder". Blir extra glad när han kommer hem imorgon :)
Awe, buskatterna! Ser fram emot nästa helg, skulle tro att vi kommer på lördagen.

 

ellen

22 oktober 2010 12:18

åh, jag vet exakt hur det känns. när min pojkvän åker bort ber jag mamma eller en kompis sova bredvid mig, haha! jag har verkligen svårt för att somna helt själv.
det är lite i sådana lägen jag vill ha en hund. hihi :)

http://ellfi.blogg.se

Jenny

22 oktober 2010 14:45

Visst är det jobbigt!!
Jag lade Johans kudde på längden bredvid mig och kramade den när jag skulle somna, men det är ju inte riktigt samma grej :P

 

Vivi

26 oktober 2010 08:34

Vet hur det känns :)
När man väl vant sig vid att ha honom brevid sig blir det jobbigt tomt när han är borta, men du kommer vänja dig och en liten katt gör det lättare :)

http://www.missvivis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu var det ju vansinnigt länge sedan jag bloggade. Men från och med imorgon är jag arbetslös igen (i fyra månader, börjar nytt jobb på samma gamla arbetsplats efter årsskiftet) så då har jag en massa tid över och kanna känner mig inspirerad att blo...

Nyårslista för år 2013   Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?  Jag fick en visstidsanställning och jag övningskörde   Höll du några av dina nyårslöften? Hade inga, som vanligt.   Blev någon/några av dina vänner föräldrar i ...

Åsikter?

Här har vi sminkalternativ nr två, ska alltså välja sminkning inför min brors bröllop om mindre än en månad.Åsikter? ...

Min bror gifter sig som bekant om en månad, och jag vet inte hur jag ska sminka mig. Har köpt en turkos klänning i spets, och kommer att ha en svart bolero, ett svart bälte och svarta skor. Jag kommer att ha håret utsläppt och lockigt. Jag tänkte a...