Efter fyra år har äntligen nya skivan kommit.

   Än så länge har jag bara hört två låtar, och det verkar som om den här skivan kan vara den bästa hittills!

De sista två bilderna jag tog på Heike.

Du är den mysigaste katten som finns, och jag är glad att vi fick ta hand om dig ett par dagar   

I lördags skämde vi bort oss själva med lite lördagsgodis.    

Och idag, vinter över innergården.

Är med i Miss Vivis tävling, jag vill vinna paketet!

   Klicka här för att vara med i tävlingen själva.

Idag ska vi ut till Johans föräldrar. Ska ta en promenad i snön och försöka ta några bra foton på oss som vi kan ha med i väggalmanackan till min mormor.

   Känns skönt att planera och se fram emot saker nu. Är kontigt, eftersom vi bara hade Heike hemma i två dygn, men jag saknar honom så att det gör ont. Det är så tomt och tyst här hemma.    

...blir det så att jag använder bloggen ändå?

   Vi har bestämt oss att vi ska bo helgen 11-13 februari i en av stugorna i Tjolöholms slotts allmogeby! Då vaknar jag på min tjugofemårsdag bredvid min älskade, i en himmelsäng, i ett sovrum med kakelugn. Låter det underbart? Det tycker jag också.

   Måste fokusera på roliga saker. Längtar mycket till jul nu. Redan nästa söndag är det första advent. Då blir det till att byta gardiner, dra fram adventsljusstakar och stjärnor, och dricka årets första glas julmust!

   Känns så jobbigt att jag har så mycket skolarbete nu de sista veckorna på terminen. Har ju ingen motivation alls att sätta mig och plugga. Är naturligtvis fortfarande jätteledsen över Heike. Gråter inte längre, men går omkring i någon sorts konstant nedstämdhet. Har ingen ångest, känner mig bara så uppgiven och ledsen. Men det blir bättre för varje dag som går.

   Bäst av allt är att jag har min älskade älskade sambo. Tillsammans med honom tar jag mig igenom vad som helst.

Kände som sagt av allergin i söndags kväll, men antog att det skulle avta. Det gjorde det inte, det blev bara värre och värre tills det igår inte gick att ignorera längre.

   Idag har vi kört hem Heike till Margita igen där han ska få bo tills vi hittar en ny familj åt honom.

   Detta gör fruktansvärt ont och vi är jätteledsna. Känns som om tårarna aldrig tar slut.

   Kommer säkert inte använda den här bloggen mer, känns meningslöst nu.

Tack underbara Margita för all hjälp, och allt stöd!   

Bilresan började bra, men blev lite läskig efter ett tag. Verkar som om han pep extra när vi åkte igenom Borås och andra bebodda områden, kan det stämma?

   När vi kom hem ställde vi ner transportväskan i badrummet och öppnade. Han kom ut snart, men långsamt och höll sig gärna precis i närheten av (eller inne i) väskan. Och oj vad han klagade! Låter knappt som att han jamar emellanåt, han ylar!

   Han gick länge omklring och jamade och letade runt. Jag blev faktiskt väldigt ledsen, kände mig så elak som tog honom från sitt hem och sin familj.

   Han blev snart mer nyfiken och nosade försiktigt runt i lägenheten. Var inte direkt på lekhumör och ville bara kela väldigt korta stunder, han var ju upptagen med att upptäcka allt nytt!

   Hans favoritplatser är under soffan och i hamocken på klösträdet. Vi har bara två platser i lägenheten som är förbjudna för honom. Diskbänken/spisen: försökte upprepade gånger hoppa upp på spisen när jag lagade mat. OCh så sängen: han försökte minst femtio gånger, men blev lika besviken varje gång när vi lyfte ner honom igen med ett bestämt nej.

Så blev det lite dramatiskt igår kväll då jag började känna av allergin (oj vad rädd och ledsen jag blev). Vi tänkte att han kanske inte ska vara i sovrummet över huvud taget. Men oj vad ledsen han blev, och vilka stämband han har!! Ylade och jamade i nästan fem timmar innan vi gav med oss. Då blev det ännu en kamp för att få komma upp i sängen, men där gav vi oss inte. Dessutom hade han sovit nästan hela eftermiddagen och kvällen, så på natten ville han ju inte sova!   

Idag är Johan hemma från jobbet, han fick nästan ingen sömn alls i natt. Jag gick upp tidigare, rensade lådan och gav Heike mat, så Johan får en ordentlig sovmorgon. Jag och Heike lekte med den ena vippan en god stund, men nu har han krypit in under soffan igen och inte sagt någonting på ett bra tag, så jag tror han har somnat igen.

Bilder kommer senare idag, om jag får någon tid över!

PS. Angående allergin så ska jag hålla ut och se ifall det går över. Immunförsvaret har väl fått en chock antagligen. Och jag är knappt hälften så allergisk mot honom som jag är mot andra katter, så jag kanske kan lära mig att leva med det. DS.

Snart åker vi!

Ska bli så underbart att få hem våran lille Heike.

Äntligen!!