Nu var det ett tag sedan jag skrev sist. Började skolan 15 augusti, så mycket tid går åt läsande av kurslitteratur nu. Tänkte uppdatera er på vad jag haft för mig sedan sist.

   Har haft en känslomässig kris i princip hela augusti som jag börjar komma ut ur nu vilket är väldigt skönt. Ibland får jag en obeskrivlig och oförklarbar ångest som håller i sig i flera veckor. Önskar att jag slapp.

   Förra fredagen var jag på tjejkväll hemma hos min vän Natalia. Vi var fem tjejer som pratade och drack vin i flera timmar innan tre av oss gick ut på ett lokalt dansställe. Johan var ute med bandet och vi möttes upp på hemvägen runt halv två på natten. Hade i helhet en underbar kväll. Dagen efter däremot vaknade jag med en hemsk (självförvållad) huvudvärk. Dessutom var min ångest dubbelt så stark som under de tidigare dagarna och jag grät högt och mycket säkert fem-sex gånger under dagen. Panikattacken låg nära kände jag.

   På söndagen plockade mina föräldrar upp oss och vi åkte till Göteborg och med färja ut till Älvsborgs fästning där min lillasyster jobbat på café hela sommaren. Det var vackert väder, skönt att åka lite båt och känna havsluften i näsan och håret, men fortfarande gnagde ångesten i mig. Den gjorde mig utmattad och nästan apatisk. Kände inga positiva känslor alls, utan allting kändes bara mörkt. Började till och med att fundera på om jag inte älskade min underbara sambo längre, vilket bara gav mig ännu mer ångest. Fick pratat av mig lite med mamma och lillasyster ute på fästningen när vi var ensamma ett par minuter. De uttryckte båda två att mina känslor och rädslor var normala och min lillasyster frågade mig ifall jag kände kärlek till någon eller någonting alls just du och svaret var nej. Jag visste i min hjärna att jag älskade min familj och att jag älskade Johan, men jag kände inte kärleken. Jag bara visste om den, om ni förstår vad jag menar.

   Dagen efter, i måndags, så flyttade vi ut min pluggstation (alltså laptopen, högtalare, den gamla skolbänken jag har och kontorsstolen) till vardagsrummet så att jag inte skulle sitta så isolerad i sovrummet hela dagarna. Detta var ett jätteklokt beslut känner jag nu. Jag hade introkudktionslektioner i tyska och företagsekonomi.

   På tisdagen tänkte jag extra mycket på Heike (Amishai) och hur mycket jag saknar honom. Det var nämligen hans ettårsdag.

   Jag hade dessutom min första lektion i psykologi B och när jag kom hem fick jag Johans goda kyckling- och löksoppa till middag.

   I onsdags hade jag lektioner i marknadsföring och programhantering, sedan lunchade jag med min kära storebror som flyttat tillbaka till Alingsås efter nästan åtta år som Göteborgare. Dessutom skall han flytta in till centrum i oktober och kommer att bo riktigt nära oss.

   I torsdags åkte Johan, jag, min lillasyster och hennes pojkvän till Liseberg! Underbart! Åkte Lisebergsbanan, Balder, Radiobilarna, Slänggungan (som jag ALDRIG tänker åka igen, kedjorna knackade så oroväckande att jag nästan fick panik!), Flume Ride, Sagoslottet och Kanonen. Däremot åkte inte jag Atmosfear vilket de andra tre gjorde. Jag fick sådan ångest av att bara åka rulltrappan upp till attraktionen att jag valde att agera väskhållare medan de andra åkte.

   I fredags vad vi hår underbara Margita på fika och kattungelek! Alltid roligt att träffa henne. När vi var tillbaka i stan gick jag till min fina frisör Johanna på Nikita Hair Alingsås som klippte bort en hel del av min trasiga blekta hår. Ska se ifall jag kan ta en bra bild att visa er. På kvällen gick Johan och jag ut och åt middag, hyrde sedan en film och gosade på soffan.

   I går, lördag, var vi ute på landet hos Johans föräldrar det var dags för en kusinträff som de hade regelbundet förr men inte haft på att antal år. Jag valde att avstå helt från alkoholen p.g.a den bakfylleångesten jag haft veckan innan. Klokt val tycker jag. Kvällen var väldigt lyckad och jag är glad att jag träffat och lärt känna Johans släkt lite bättre.

Angående min "kris". Jag mår bättre nu och har gjort det ett antal dagar. Är inte helt mig själv igen, men känner ingen ångest. Bara et utmattning och en frånvaro. Svårt att koncentrera mig.

   Märkt att nu när en jättejobbig period avtar så älskar jag Johan mer än vanligt. Jag fylls av en sådan tacksamhet att han stått ut med mig, och min likgiltighet smälter till glädje när han ler mot mig. Den underbaraste mannen i världen.   

Angående viktnedgången så har jag inte vägt mig den här veckan. Tränat tre gånger iställen för fem som jag brukar, dessutom fuskade jag med dieten i torsdags på Liseberg, så jag vill faktitskt inte veta vad jag väger just nu. Väntar tills nästa fredag.