Häromkvällen, då Johan och jag var på en lokal badstrand för ett kvällsdopp, såg jag ett gäng tjejer i 18-20årsåldern som fnittrade och pratade med ett gäng killar i deras ålder som spelade volleyboll med bara överkroppar. Och det slog mig. Jag har missat så mycket!

   Från 19-22 undefär hade jag näst intill inget socialt liv alls. Jag led av en djup deppression och spenderade majoriteten av de åren i mitt rum. Åren innan dess hade jag så fruktansvärt dåligt självförtroende att jag inte vågade leva som jag borde gjort. När jag var 17 hade jag en pojkvän under en kort period, som utnyttjade mig och dumpade mig. Dejtade sedan en annan kille strax därpå som visade sig dejta två andra tjejer samtidigt i Göteborg.

   När jag var 22 flyttade jag hemifrån och mådde mycket bättre. Året efter träffade jag Johan, den bästa människan i världen. Jag kämpade emot känslorna eftersom jag fortfarande, efter så många år, var livrädd att falla för honom och bli sårad. Men det var oundvikligt. Föll som en fura, och vi har nu varit tillsammans i drygt två år, bott tillsammans i ett och ett halvt år.

   Ibland kan jag känna att jag missat för mycket, att jag inte gjort tillräkligt många misstag. Ska mitt första riktiga förhållande leda till äktenskap och barn? Det låter konstigt, eller hur?

   Men det känns rätt. Kan inte tänka mig att leva utan Johan och jag kan inte tänka mig att dela mitt liv med någon annan än honom. Han är min pusselbit.

I de här banorna har mina tankar gått i ett par dagar nu. Men så idag så kom jag att tänka på hur nytt det där är, att man "ska" göra misstag. Att man "ska" supa sig för full och ligga med någon man ångrar dagen efter minst en gång i livet. Men om vi tar min mormor till exempel: hon träffade min morfar när hon var 16 år gammal. De gifte sig när hon var 21 år gammal och var sedan gifta i 63 år fram tills morfar gick bort 2007. På den tiden då de träffades (sent 1930-tal) så såg idealen så annorlunda ut vad gällde förhållanden och hur man skulle leva.

Vad tycker ni? Alla mina tre-fyra läsare ;)

Ännu en duktig vecka som går mot sitt slut. Imorgon är det vägning och mätning som gäller igen, undrar om jag lyckas gå ner under 90-strecket innan skolan börjar den 15e?

   Det är inte bara jag som varit duktig den här veckan, utan även Johan! Detta har varit hans första semestervecka och han har ätit gröt med mig på morgonen och sedan följt mitt matschema med mellanmål/mat vad tredje timme, utan att småäta. Duktiga vi!

   Dessutom har jag fortsatt att dansa och hoppa mig svettig i ca 40-50 minuter varenda vardag. Blir nu rastlös och uttråkad de dagar jag inte tränar ;)

Idag gick jag på stan med mor min, hon skulle köpa byxor åt pappa men hittade inga. Däremot köpte hon kläder till sig själv - och till mig!! Fick en jättevacker klänning och ett armband på Kappahl (halva reapriset), sedan en sjal på GinaTricot. Hon är så snäll hon.