Gud vad svårt det här är - redan! Vad säger man egentligen om sig själv?

   Jag föddes i Borås 12 februari 1986, fanns ingen förlossnings/BBavdelning i Alingsås och det gör det faktiskt fortfarande inte.

   Jag växte alltså upp i ett radhusområde i utkanten av Alingsås. Spenderade somrarna antingen ute på Vrångö i Göteborgs södra skärgård där min pappas moster har ett hus, eller ute på landet (området Hulabäck) utanför Alingsås där mormor och morfars sommarstuda ligger precis vid sjön Färjen.

   Jag har alltid varit kort, mullig och osmidig (på flera sätt) vilket gav mig problem i skolan. Mobbing kallas det visst. Det var dessutom otryggt hemma p.g.a alkohol, så jag var ett otryggt barn, och blev en ännu mer otrygg tonåring.

   I gymnasiet när jag äntligen undslapp översittare/mobbare och min mamma dessutom hade varit nykter i drygt ett år - då bröt jag ihop. Då kom allt över mig på en gång och jag gick in i väggen. De åren var riktigt tuffa. Jag tydde mig till vänner som inte var bra. Jag var en typisk tjej som föll för kamrater som tog hand om mig men var elaka mot andra. Hade pojkvän en kort period under mitt andra gymnasieår. Han var inte direkt trevlig han heller. Väldigt nedlåtande och dryg, och dumpade mig så fort han fått vad han ville ha, så att säga. Klyshigt inte sant?

   De två sista åren av gymnasiet var jag sjukskriven till och från p.g.a depression och panikångest. Och när jag inte var sjukskriven stannade jag oftast hemma ändå.

   Efter gymnasiet fick jag snällt lov att söka socialbidrag. Mitt läkarintyg räckte inte för att få sjukpenning, och jag var inte frisk nog att vara arbetssökande på Arbetsförmedlingen heller. Då hamnar man på soc (a.k.a. skärsleden?).

   Knappt ett år efter detta så skickade socialen mig till en verksamhet vid namn Calypso. Där arbetade två människor med att aktivera och socialisera ungdomar mellan 18 och 25 år med psykiska eller sociala svårigheter och förhinder. Var jättejobbigt i början och jag föll tillbaka i mitt gymnasiemönster med att stanna hemma och sjukanmäla mig ungefär hälften av dagarna. Om inte fler. Men det fick ta den tid det tog, och snart trivdes jag jättebra både med de andra ungedomarna och med de som arbetade där. Det var P som är en kvinna mellan 40-45 som tidigare arbetat med förståndshandikappade, senildementa och vuxna människor med psykiska sjukdomar. Och så var det M, en kille som när jag började där var 27 år - utbildad undersköterska och arbetat med ungefär det samma som P.

   Jag stannade på Calypso i lite mer än två år, och medans jag gick där så fick jag äntligen modet att flytta hemifrån. Till min alldeles egen etta. Saknar den lägenheten. Den var så ljus och öppen, med stor hall, klädkammare och det bästa av allt - stort badrum med badkar! Jag stannade på Calypso tills jag mådde såpass bra i mig själv att jag istället började må dåligt av alla de andra ungdomarna där som mådde dåligt. Då var det dags att sluta där och skrivas in på arbetsförmedlingen. Både M & P är räknar jag nu som goda vänner som jag tyvärr träffar alltför sällan.

   Bara en månad eller två innan jag skulle skrivas ut från Calypso träffade jag Johan. Minns att P kunde se på mig attjag hade träffat någon, långt innnan jag hade lust att berätta det.  

   Men mer om Johan blir det någon annan av dagarna, känns som om detta blir en hel novell! Mer min livshistoria än information om vem jag är som person...

- Jag är omtänksam och ofta lite för empatisk.

- Jag har lätt att stressa upp mig för småsaker eller saker jag ändå inte gar någon kontroll över.

- Jag är ett planeringsfreak. Skriver gärna listor och planerar händelser alldeles för långt i förväg. Som t.ex födelsedagar, julhelger, resor och ja - mitt framtida bröllop. Och Johan har inte ens friat!    

- Jag tycker inte om att bli uppassad. Vill mycket hellre vara den som passar upp och skämmer bort. Förutom när jag är sjuk, då vill jag gärna få bli lite bortskämd.

- Jag blir lätt nervös och stressad inför sociala situationer som fester, eller att träffa släktingar till Johan jag inte hunnit träffa än.

- Det jag allra helst vill bli "när jag blir stor" är mamma. Jag drömmer ständigt om den dagen då vi är redo att skaffa barn.

- Jag tvivlar ofta på mina egna färdigheter och kunskaper.

- Jag avskyr min kropp när jag är bland folk. När jag är hemma och det bara är Johan och jag så är jag jättebekväm, men så fort jag ska gå på stan eller till skolan så inbillar jag mig att alla jag möter kollar på min tjocka mage och min dubbelhaka.

- Jag har en sköldkörtelssjukdom som heter Hypotyreos som innebär låg ämnesomsättning.

- Jag är bra på att måla och rita, men gör det så sällan att jag måste "öva upp mig" på nytt varje gång jag känner mig inspirerad - vilket inte är ofta.

- Jag ska en dag börja testa igen om jag tål att ha en sibirisk katt - en vuxen kastrat.

Jag härmar Miss Vivi   

Ska skriva om en fråga om dagen.

Let's go!

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Min favoritplats
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Det här får mig att gråta
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick