Nu har min käre sambo gått och skadat knät också! Satte knät mot något trubbigt och hårt på jobbet i förra veckan, sedan har det bara blivit värre. I onsdags blev det läkarbesök där de konstaterade att slemsäcken i knät har brustit! Så nu går han med kryckor och är sjukskriven fram till jul. Svullnar det upp mer eller om han får feber måste vi till akuten där de då måste "öppna upp och spola rent" och skriva ut en pennicillinkur. Men än så länge verkar det gå åt rätt håll.

Igår åkte vi ut till Johans pappa (hans mamma är fortfarande i Holland och tar hand om det praktiska med mormorn efter morfarns bortgång) och hjälpte till att röja i deras garage. Johan skulle lyfta en bag med sin ena krycka, och precis när jag böjer mig fram för att hjälpa honom så tappar han bagen och jag får en krycka i pannan med en smäll! Det var så pinsamt, för jag började gråta! Det gjorde inte jätteont, och jag har bara ett litet rött märke i pannan, men jag blev så rädd att jag började gråta, som ett litet barn.     

   På kvällen satt vi alla (Johans pappa, bror, Johan och jag) i mjukisbyxor och kollade på Vem vet mest? följt av Kommisarie Morse och åt ost och kex, och drack massor av julmust. I morses gick jag ut i skogen med Johans far och bror och sågade ner två fina julgranar (naturligtvis fått tillstånd av markägaren där Johans föräldrar bor). Tung, blöt snö och alldeles för korta ben resulterade i att jag ramlade omkull flera gånger! Ännu fler pinsamheter.

   När vi kom hem så gick jag till stan för att köpa en julklapp, och en klänning på Lindex jag tittat länge på men som jag varit för snål för att unna mig. Väl i kassan så kostar den 150 kr mindre än vad som stod på lappen! Då har dom satt rabatt på den utan att ha hunnit märka den. Jätteglad blev jag!!

   Ikväll ska vi kolla på antingen Love Actually eller The Holiday (mina favoritjulfilmer tillsammans med The Family Stone/Välkommen till familjen) och julmysa lite med glögg, lussekatter och lite annat mys.

Nu när det mesta jobbiga börjat lugna sig och vi har kommit in i vardagen igen så känner vi båda hur mycket vi saknar Heike. Visst är det delvis det faktum att vi inte kan ha en katt i dagsläget som gör oss/mig ledsna/ledsen. Med mest är det faktiskt att vi inte kunde behålla just Heike! Världens mysigaste och roligaste kattunge, som säkert kommer att bli en ännu gosigare kastrat.