Bilresan började bra, men blev lite läskig efter ett tag. Verkar som om han pep extra när vi åkte igenom Borås och andra bebodda områden, kan det stämma?

   När vi kom hem ställde vi ner transportväskan i badrummet och öppnade. Han kom ut snart, men långsamt och höll sig gärna precis i närheten av (eller inne i) väskan. Och oj vad han klagade! Låter knappt som att han jamar emellanåt, han ylar!

   Han gick länge omklring och jamade och letade runt. Jag blev faktiskt väldigt ledsen, kände mig så elak som tog honom från sitt hem och sin familj.

   Han blev snart mer nyfiken och nosade försiktigt runt i lägenheten. Var inte direkt på lekhumör och ville bara kela väldigt korta stunder, han var ju upptagen med att upptäcka allt nytt!

   Hans favoritplatser är under soffan och i hamocken på klösträdet. Vi har bara två platser i lägenheten som är förbjudna för honom. Diskbänken/spisen: försökte upprepade gånger hoppa upp på spisen när jag lagade mat. OCh så sängen: han försökte minst femtio gånger, men blev lika besviken varje gång när vi lyfte ner honom igen med ett bestämt nej.

Så blev det lite dramatiskt igår kväll då jag började känna av allergin (oj vad rädd och ledsen jag blev). Vi tänkte att han kanske inte ska vara i sovrummet över huvud taget. Men oj vad ledsen han blev, och vilka stämband han har!! Ylade och jamade i nästan fem timmar innan vi gav med oss. Då blev det ännu en kamp för att få komma upp i sängen, men där gav vi oss inte. Dessutom hade han sovit nästan hela eftermiddagen och kvällen, så på natten ville han ju inte sova!   

Idag är Johan hemma från jobbet, han fick nästan ingen sömn alls i natt. Jag gick upp tidigare, rensade lådan och gav Heike mat, så Johan får en ordentlig sovmorgon. Jag och Heike lekte med den ena vippan en god stund, men nu har han krypit in under soffan igen och inte sagt någonting på ett bra tag, så jag tror han har somnat igen.

Bilder kommer senare idag, om jag får någon tid över!

PS. Angående allergin så ska jag hålla ut och se ifall det går över. Immunförsvaret har väl fått en chock antagligen. Och jag är knappt hälften så allergisk mot honom som jag är mot andra katter, så jag kanske kan lära mig att leva med det. DS.

Snart åker vi!

Ska bli så underbart att få hem våran lille Heike.

Äntligen!!

Idag har jag skrivit mer på mitt religionsarbete, jag har tagit hand om min sambo, jag har lunchat med min far, och nu bakar jag bröd (jäser just nu), bloggar och lagar mat samtidigt. Multitasking!

   Ikväll blir det filmmys i soffan med min älskade. Tänker tända en massa ljus, får ju passa på nu innan Heikon Bacon kommer hem   

Mina fina killar   

November har varit en riktigt dålig månad hittills. I början av förra veckan förlorade min älskade sambo sin farmor, och idag gick även hans morfar bort.

   Önskar så att jag kunde göra något för att ta bort hans smärta.

Heike kommer att förgylla tillvaron, längtar mer än någonsin nu.

Imorgon måste jag få tummen ur och börja på mitt fördjupningsarbete i Religionskunskapen. Dessutom ska jag tvätta, luncha med en vän och ha en tvåtimmarslektion i Svenskan.

   Torsdag måste jag fortsätta på religionsarbetet, dessutom har jag en tvåtimmarslektion i Historia och ett prov i Engelska.

   Fredag måste jag skriva klart religionsarbetet, samt damma, dammsuga tvätta golven i lägenheten.

   Lördag blir det kalas i Göteborg hemma hos min storebror som fyller år.

Och främst av allt - på söndag klockan elva ska vi äntligen hämta Heike!   

... nu är Heike försäkrad! Blev If, eftersom vi redan har både bil- och hemförsökring hos dem. En "stor kattförsäkring" blev det, då får vi pengar för veterinärkotnader, + mediciner som veterinären skriver ut, för upp till 50 000 kr/år. Och han är livsförsäkrad för 8 000 kr. Detta för under 150 kr/månaden.

   Vi får ändå hålla tummarna för att vi inte ska behöva besöka veterinären annat för att kastrera honomi februari, och diverse vaccinationer.

    Heike kan känna sig trygg   

Imorgon är Heike 11 veckor gammal, då är det bara en vecka kvar tills vi ska hämta hem honom!

   Tiden har gått både fort och långsamt på något konstigt sätt.

Fick bara ett par bilder på honom, då han sov och vilade (som vanligt). Annars var de rätt skygga allihop idag.

Svårt att tänka sig att detta är samma kattunge som fick plats i min hand då vi träffade honom första gången. 

Goskatten!

Stooora kissen nu <3