Bilresan började bra, men blev lite läskig efter ett tag. Verkar som om han pep extra när vi åkte igenom Borås och andra bebodda områden, kan det stämma?

   När vi kom hem ställde vi ner transportväskan i badrummet och öppnade. Han kom ut snart, men långsamt och höll sig gärna precis i närheten av (eller inne i) väskan. Och oj vad han klagade! Låter knappt som att han jamar emellanåt, han ylar!

   Han gick länge omklring och jamade och letade runt. Jag blev faktiskt väldigt ledsen, kände mig så elak som tog honom från sitt hem och sin familj.

   Han blev snart mer nyfiken och nosade försiktigt runt i lägenheten. Var inte direkt på lekhumör och ville bara kela väldigt korta stunder, han var ju upptagen med att upptäcka allt nytt!

   Hans favoritplatser är under soffan och i hamocken på klösträdet. Vi har bara två platser i lägenheten som är förbjudna för honom. Diskbänken/spisen: försökte upprepade gånger hoppa upp på spisen när jag lagade mat. OCh så sängen: han försökte minst femtio gånger, men blev lika besviken varje gång när vi lyfte ner honom igen med ett bestämt nej.

Så blev det lite dramatiskt igår kväll då jag började känna av allergin (oj vad rädd och ledsen jag blev). Vi tänkte att han kanske inte ska vara i sovrummet över huvud taget. Men oj vad ledsen han blev, och vilka stämband han har!! Ylade och jamade i nästan fem timmar innan vi gav med oss. Då blev det ännu en kamp för att få komma upp i sängen, men där gav vi oss inte. Dessutom hade han sovit nästan hela eftermiddagen och kvällen, så på natten ville han ju inte sova!   

Idag är Johan hemma från jobbet, han fick nästan ingen sömn alls i natt. Jag gick upp tidigare, rensade lådan och gav Heike mat, så Johan får en ordentlig sovmorgon. Jag och Heike lekte med den ena vippan en god stund, men nu har han krypit in under soffan igen och inte sagt någonting på ett bra tag, så jag tror han har somnat igen.

Bilder kommer senare idag, om jag får någon tid över!

PS. Angående allergin så ska jag hålla ut och se ifall det går över. Immunförsvaret har väl fått en chock antagligen. Och jag är knappt hälften så allergisk mot honom som jag är mot andra katter, så jag kanske kan lära mig att leva med det. DS.